Är det 93 jag är och inte 53 år?
Huvudet susade och kroppen värkte när jag vaknade. Kunde knappt inte röra mig men jag hasade mig ner till frukost och sedan över till museet, ligger vägg i vägg med hotellet.
Efter det besöket gick jag till hotellet och vilade lite innan jag kände mig pigg nog att ge mig ut på promenad runt Narvik. Staden är inte stor, lite över 14.000 invånare. Vilket gör den mindre än Nässjö.
Jag började med ett besök i Narviks vackra stenkyrka. Lagom stor och ganska så avskild inuti. Sedan kämpade jag mig upp till en utsiktsplats med otroligt vacker vy över de snöklädda öarna utanför Narvik.
En lite vandringsled slingrade sig längs med berget. Det var bara att följa den. Den gick mestadels bland lövskog som nyss börjat bli gröns, skirt och vacker. Då och då öppnade det upp och utsikten blev fantastisk.
Jag kunde inte få nig av det blågröna vattnet och de snöklädda bergen. Tig mängder med kort.
Solen skiner härligt men det är lite svalare idag. Det är bra, mår bättre då. Det blåser mer idag. Vilket jag fick känna av när jag rundat runt udden och kom in mot fjorden med Hålogalandsbron. Tur att jag ut till den igår. Hade inte gått att gå ut
på den idag.
När jag kom ner till vattnet hittade några små båtstugor vid vattenbrynet. Kravlade mig ut på den steniga lilla stranden för att hitta lagom stor sten att ta med hem. Stel, troligen är jag 93, försökte jag böja mig ner utan att trilla och inte
lyckad ta mig upp igen på det ostadiga underlaget. Men vad gör man inte för att hitta lite roliga minnessaker?
Efter promenaden längs med stigen letade jag efter en minnesplats dom kallades Groms Plass. Enligt kartan låg den på ett ställe men enligt skyltarna på ett annat ställe. Men hittade inget någonstans. Så jah traskade tillbaka mot centrum för
lite matintag. Alla vet ju att Norge är dyrt men 169kr för en liten bakad men god potatis är lite mycket.
Efter en lyckad vandring runt staden gick jag tillbaka till hotellet för lite vila innan kvällens biobesök.
Det är verkligen bra att besöka en liten stad. Hotellet är aldrig långt borta.
Kommentera