Att man kan bli så tokkär i en stor dalahäst som man kan sitta på även som fullvuxen, läs, åt det tyngre hållet, kan sitta på.
Under de två timmarna som jag var i Nusnäs bad jag flera att fotografera mig på den. Fick inte nog. Fick också hjälpa andra då de med ville sitta på den. Ett par hoppade upp på den tillsammans. Hade jätteroligt ihop med alla.
Allt för att jag ville ta ett liknande kort som från mitt första besök här 1977. Hästen står inte längre på samma plats. Är nu på andra sidan gatan. Men det gjorde inget så länge jag kunde sitta på den!
Den var av ett solitt material. Troligen trä. Gick inte att säga när man knackade på den. Den var helt slät och inget lät.
Det fanns en större gjord i glasfiber men det var den jag kunde sitta på som jag blev så galen i.
Mer dalahästar åt folket!
Kommentera