Efter en sval och skön kortare bussresa kände jag mig mycket bättre när jag anlände till Nusnäs.
Jag tog mig en kortare promenad runt samhället när jag anlände. Det är ganska så utspritt och är en blandning av välskötta och tomma och förfallna hus. Mitt i samhället ligger det gamla ladugårdar.
När jag kom fram till platsen där de tillverkar dalahästarna hittade jag till min lycka en häst som det gick att sitta på och trappsteg upp. Samtidigt kom ett par så de hjälpte mig med fotograferingen. Överlycklig!!!!! 43 år sedan jag var här och
red på dalahäst för första gången.
Jag tittade på hur en kvinna målade för hand. Det hade tagit tre år för henne att känna sig nöjd med hur hon målade hästarna. Medelstora hästar är lättast att måla. Svårast är de stora.
Vill man börja måla får man först komma dit och provmåla så de ser om man har anlag. Sedan följer en två veckors utbildning. Övning är det enda man lär sig på. Jag är klart imponerad på hur lätt det såg ut för henne.
Sedan gick jag tittade på hur de tillverkar själva hästen. En som satt och skar till hästarna hade gjort 1,3 miljoner hästar! Han var rätt bra på vad han gjorde om man så säger.
Jag tittade runt i de två butikerna och det nästa är rätt dyrt om man så säger. Inte så konstigt då allt är handgjort. Hittade öronhängen som jag inte kunde låta bli att köpa. Det går jag ha råd med.
Kommentera