Idag blev det näste store konstnär som levt i Dalarna, Anders Zorn.
Jag började med att gå och titta på hans tavlor som finns i Zornmuseet. Många kände jag igen men det var speciellt en tavla som fångade mitt stora intresse. En porträtt av en ung kvinna. Hon tittar rakt på dig men det var hennes ena sko och fot som var
det häftiga. Var du än står framför tavlan så ser det ut som du ser foten framifrån. Den liksom följer med när du rör på dig. Så häftigt! Jag undrar hur han gjort den?
Jag hade också tur. Det fanns kvar en plats till närmaste visning av huset.
Jag vet inte vad jag hade väntat mig g men inte det här. Likt Carl Larsson hade Anders Zorn skapat mycket av möblerna själv men där slutade jämförelsen. Då huset igår var ljust tros de små rummen är Zorngårdens rum ofta mörka pga all träpanel. Färgerna
går i grönt och rött. Vilket var Anders favoritfärger.
Bild stulen på nätet för det var fotoförbud här också.
Emma Zorn var en mycket bra chef. Tjänarna, 10-15 st, fick alla sina kläder, fick äta samma mat som Anders det ch Emma. Hon betalade när de gick till doktorn och tandläkaren. De hade behovsstyrd lön dvs behövde någon mer pengar fick de det.
Stulen bild.
Paret Zorn fick aldrig några egna barn så de fyllde huset med gäster. De hade det så bra att de stannade i flera veckor. Huset var mycket modernt för sin tid. De var bland de första som hade el i huset i Mora. De hade tidigt rinnande vatten, toalett och
värmeelement.
Anders ateljé som ligger i ett av Sveriges äldsta hus. Som Zorn lät flytta hit. Han tjänade så mycket pengar så han var mångmiljonär många gånger om. Det syntes i allt han köpt under sina resor. Huset var fyllt av antika statyer, gobelänger och tavlor.
Häftigaste rummet var på andravåningen, av tre. Det var nio meter högt i tak, träpanel och fyllt med gobelänger och andra textilier. Här fanns också ett stort biljardbord som vänder ett ton. Rummet är byggt runt om det. Här samlades gästerna för dans
och samtal. Jag tappade hakan fullständigt när jag kom in där.
Annars var rummen alldeles för mörka för min smak. Bara rummet som prins Eugen sov i på besök var roligt kriget ljust.
Det var en intressant guidad tur men jag gillade verkligen Carl Larsson-gården bättre.
Ute i trädgården hade de tydligen någon slags konstnärskurs. För det satt folk o målade lite varstans. De samlades sedan för någon genomgång med samtal och kritik.
Kommentera